Creative Communities

Kreativitet, platskvalitet och samhälle

Planera för social hållbarhet

| Inga kommentarer

Den sociala dimensionen betydelse för en hållbar stadsplanering och stadsdelsförnyelse kan inte underskattas. Det räcker inte med att bygga blandstad, det gäller också att veta vad det är som ska blandas. En ökad social inkludering kan uppnås via markanvisning och avtal om att en viss del av fastighetsbeståndet ska avsättas för sociala ändamål. Likaså eftersträvas en blandning av upplåtelseformer vid nyetableringar av stadsdelar.
Jag skulle vilja fundera mer på hur innehållet ser ut. Vilka behov styr under planeringen? Hur ställer de sig gentemot de behov eller förutsättningar som de inflyttande har? Vissa anpassningar görs i form av förskolor, senior- eller äldreboenden och vårdcentraler men långt ifrån alltid. När planeringen av nya stadsdelar (det heter inte bostadsområden längre) presenteras ingår alltid en rad om verksamheter och service. En markering således att det är en stad man vill bygga, ett bostadsområde ges inte riktigt samma klang och innehåll. Jag återkommer senare till skillnaden mellan våra stadsdelar och våra bostadsområden,
Planeringen av våra nya blandstadsdelar ska således kunna innehålla en blandad befolkning, med olika ekonomiska förutsättningar, olika social, etnisk och kulturell bakgrund. Olika ålder och med olika funktionskapacitet. Vi lägger nu ut kvartersstrukturer och ytor, planerar för mötesplatser och verksamheter. Vilka eller vilkas behov sätts nu i förgrunden?
Vi kan börja med att se på hur den service eller de verksamheter som tenderar att flytta in i den nybyggda stadsdelen. Det är inte sällan ganska glest mellan dessa verksamhetslokaler och likheten med den äldre stadsgatan haltar. De vanligaste verksamheterna i de nya stadskvarteren där jag vandrat runt är solarier, nagelstudios, en sushi take away eller kanske en hypad restaurang, frisörer, ett fitnesscenter och kanske en heminrednings/blomsteraffär. I den nya Vallastaden i Linköping finns ingen lokal avsatt för en livsmedelsbutik såvitt jag kunde se. (En stor City Gross finns ca 2 km därifrån) En första hållbarhetsfråga, för vem? För någon med begränsad ekonomi känns inte detta som optimalt. Om man dessutom saknar bil blir det svår med de dagliga inköpen. Har man dessutom mobilitetsproblem gör det inte saken bättre. Jag kan också känna mig utesluten när jag ser att utbudet inte är avsett för mig.
När jag ser mig vidare om kan jag konstatera att lek-och utemiljöerna för barnen inte imponerar. I vissa fall domineras innerkvarteren av bilparkeringar där man på undantag har klämt in en liten och ganska fantasilös lekplats, ibland bara som en platsgrästuva. Hur de övriga sociala ytorna som är planerade för umgänge kommer att fungera vet vi inte än.
Den gamla staden byggdes ut som fortsättningar, kvarter för kvarter. En stadsplan i rutnät fanns och kvartersmarken fanns att tillgå för nybyggnad. Nu byggs de nya stadsdelarna enligt samma satellitmönster som på 60- och 70-talet. Det förutskickas att man på sikt ska bygga ihop staden. Detta försvåras i hög grad då matarleder och annat lägger krokben för framtida flanerare och planerare. I skärningspunkterna på dessa trafikleder byggs rondeller i vars närhet COOP, ICA Maxi och Systembolaget flyttar in och omgärdas av stora parkeringsplatser.
Kollektivtrafikutbyggnaden dröjer, den kommer sällan först. (Det tog ca sju år efter inflyttning innan spårvagnen kom till Bergsjön utanför Göteborg) Det blir långt att gå eller cykla för att handla.
Kanske behöver jag en rollator, kanske är jag ensamstående med två små barn.

Trots goda intentioner om blandstad blir resultatet att de grupper som har störst behov av närhet kanske fått det än svårare. De inbyggda strukturerna främjar inte socialt dagligt umgänge. nya möten mellan människor uteblir. De med svårigheter att nå service ser sin vardag som besvärligare och kan också bli i större behov av hjälp i sitt dagliga liv. Fritidsgårdar, bibliotek och andra lokaler för kultur får jag söka någon annanstans. Barnen ska skjutas till andra delar av staden när de i stället enkelt borde kunna hitta attraktiva miljöer i närheten. Jag har svårt att se eventuella miljövinster i den här staden. Eftersom inga arbetsplatser etableras så är bilen är fortfarande nödvändig för många, trängseln och kampen om gaturummet är ständigt återkommande.

Våra bostadsområden har ett omvänt men inte olikt problem. Brist på utbud och service, långa avstånd vilket gör att de som bor där hamnar i liknade cirklar. Skillnaden är dock att den sociala blandningen är så gott som obefintlig. De sociala och ekonomiska förutsättningarna är ganska lika och många gånger problemen också. Hur ser verksamhetsstrukturer och mötesplatserna ut och för vem är de planerade? Var ska de boende i exempelvis Markbacken kunna hitta en närliggande och rimlig service? Vilket utbud finns i Baronbackarna eller Oxhagen. I förhållande till antalet bilar per invånare har de som bor i Varberga och Oxhagen längst avstånd till bussen. Den planering som sker för våra äldre stadsdelar behöver stadstänk för det förnyelsearbetet som sker. De behöver också ett stadstänk som inrymmer även arbetsplatser och verkstäder. Det här gäller ju även nya stadsdelar. En digitaliserad arbetsmarknad kan finnas på många platser, det gäller att undersöka vad som skulle kunna få den att flytta sig dit. Vi kommer behöva fler lokaler för den cirkulära ekonomin, små verkstäder där man kan reparera sina saker eller köpa begagnat.

Om jag ska lyfta fram två stadsdelar i Örebro som fungerar bättre än andra, bortsett från innerstaden, är det Väster, det som kallas Vasastaden av någon konstig anledning, och Stjärnhusen. En stenstad och en grannskapsstad, byggda ur två olika planeringsideal. Men de fyller i mångt och mycket de grundläggande behoven, socialt och utbudsmässigt. Befolkningen är blandad, det ryms butiker för mina dagliga behov inom rimligt avstånd. Här finns verksamheter och företag. I Stjärnhusen är i princip varenda källare fylld med företag av olika slag, allt från IT och reklam, till hundvård och bageri. På bägge platserna finns inbjudande parker för rekreation och en begriplig dimensionalitet. Någonstans här kan bilden av socialt hållbarare stadsdelar skönjas.

Det är mycket svårt att sätta planeringsord på hur man borde göra. Jag tänker att en grundlig platsanalys av de här två stadsdelarna ger en hel del nyttiga aspekter att ta med sig. De har dessutom ett stort plus. De har en mycket tilltalande arkitektur, vilket aldrig heller ska underskattas när man ska tänka på hållbara städer.

 

 

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.


5 × två =