Creative Communities

Kreativitet, platskvalitet och samhälle

Mönsterstaden

| Inga kommentarer

Epitetet mönsterstaden återkommer allt oftare som ett av Örebros signum. En fråga i mitt huvud är dock: ett mönster för vad? En förebild för andra städer, troligen. Men hur skapades den och är det verkligen föredömligt? Mönsterstaden dyker upp i podcasten Staden Örebro – extrema mönster (3/2 2017) Programmet är riktigt intressant där Dan Hallemar och Håkan Forsell går lite bakom bilden av staden och dess tillblivelse. Så här skriver de bl.a. i ingressen ”Örebro blev den stad som bäst uppfyllde statens förväntningar på välfärdens byggande. Man var klassens mönsterelev och trosviss som få. [ ] I Örebro möter trosvissheten, föreställningen om mönstret av skor och bostäder som passar alla verkligheten.[ ] Vi reser genom mönsterstaden Örebro, och det mönster som långsamt avtecknar sig är långt mer komplicerat än vad staden själv tycks villig att erkänna. En stad där andra historier än den vanliga, det normala vill frigöra sig. De som lämnar mönstret.”

Jag har medvetet klippt de kanske inte mest smickrande beskrivningarna på vad mönsterstaden är eller tror sig vara. Det passar så att säga bra in i mina tankegångar men programmet beskriver hur planeringen i Örebro under perioden 1945-75 i princip i slutna rum bakom Stiftelsen hyresbostäders stängda dörrar. Beredskapen saknas för de förändringar som sker bland befolkningen. Beskrivningen liknar den om hur tiden hann i fatt våra skofabriker; man hade där inte uppmärksammat omvärldens utbud utan man fortsatte i princip att tillverka två modellskor, en grov och en lätt variant.
Tord Strömberg beskriver modellstaden på liknande sätt i boken Makt och medborgare Örebro under 1900-talet* Han använder något ljusare färger och pekar på en rad framgångar, universitetets tillblivelse och att vi klarat den postindustriella perioden relativt väl. Men han pekar avslutningsvis på vad det är att vara örebroare och där marknadsförare utan att ha lyckats försökt skapa en minsta gemensam nämnare för oss att samsas kring. Vi är för olika och passar heller inte in i mönstret och den gemensamma nämnaren i form av platsen får olika betydelser.

Trovärdiga varumärken måste vara förankrade lokalt och upplevas som trovärdigt och slagkraftigt. Tord avslutar boken följande: ”För dem som tagit som sin uppgift att lotsa in Örebro i det framtida kunskapssamhället räcker det därför inte med ett byte av skyltar. Invånarna måste få tillgång till gemensamma utsiktspunkter. För en lyckosam resa mot framtiden krävs att örebroarna känner sig delaktiga i planeringen och har möjlighet att följa med.”

Här har vi flera saker att fundera på. Modellbygget fortsätter i lite olika former, vi bygger fort och ibland också fel. Det förutsätts att vi inte behöver några gemensamma lokaler eller mötesplatser i en nybyggd stadsdel. Eller ska vi tränga ihop oss i nagelsalongen som är en av få verksamhetslokaler överhuvudtaget. Var ska kulturliv och gemensamma aktiviteter få plats? Modellen förutsätter en homo sapiens som trivs ensam eller på väg i bil till en gemensam ensamhet i köpladan. Nybyggda områden som redan kan förutspås en kanske sämre utvecklingskurva än våra miljonprogramsområden där man redan från början planerat rum för möten. Vad som gick snett sedan är ju en annan lång historia.

Om vi släpper modellstaden ett tag och i stället tittar på föremålet, människan som ska passa in i modellen, så kanske vi ser att den konfektionssydda kostymen inte passar. Det kanske inte heller var en kostym man önskade sig utan en kaftan. Planering sker med människor, inte åt. Det har inte fungerat och kommer inte heller att göra det. Vi kommer också at få upp ögonen för en massa kreativitet som vi inte ser idag då den inte heller kan modellanpassas. Mönster och programmering går hand i hand. Staden programmeras som ett koncept där turnerande event ska sälja och locka besökare och inflyttare.
Vi borde ta varandra i hand och gå på upptäcktsfärd i vårt nya Örebro och ha med oss Memphismanifestet femte och sjätte princip i bakhuvudet:
”Värdesätt risktagande. Omvandla ett nej-klimat till ett ja-klimat. Satsa på att skapa möjligheter, inte bara för att lösa problem. Var uppmärksam på den kreativa talangen, teknologin och energin i ditt samhälle. Utmana traditionell kunskap.
Var autentisk. Identifiera det värde som du tillför och fokusera på de tillgångar som gör dig unik. Våga vara annorlunda istället för bara en kopia av ett annat samhälle. Stå emot monokultur och homogenitet. Varje samhälle kan vara det rätta samhället.”

 

*Strömberg, Tord: Makt och medborgare. Örebro under 1900-talet Örebro: Örebro universitet (2015)

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.


6 − tre =